Vi har ju förmånen att ha massa härliga djur, härliga människor runt omkring oss, ett riktigt häftigt hus, men framför allt... våra två fina och mysiga barn. De är familjehemsplacerade hos oss och bor hos oss på heltid. I ungefär 6 månader har de bott hos oss och det är så roligt!
Det är otroligt tyst om familjehem, förutom när det uppdagas om människor som verkligen inte borde blivit familjehem.
Inget om hur det är att vara familjehem eller hur du blir det. Eller vad det innebär.
Jag tycker det är så synd, för det finns otroligt mycket barn som skulle behöva en eller två trygga vuxna i sitt liv.
Det behövs fler familjehem. Och det finns så mycket människor och familjer där ute som skulle kunna göra en insats.
Att vara familjehem är otroligt utvecklande, både för de vuxna och för barnen.
Det häftiga är att få ge barn trygghet som verkligen behöver det och att få se utvecklingen som de gör.
Vi är ju som vilka föräldrar som helst den mesta tiden. Skillnaden är ju att vi har fått ett uppdrag av socialtjänsten där vi ska se till att barnen får det tryggt och lugnt i vårt hem och att de får ordentligt med kärlek. I början var det mycket oro och osäkerhet från barnens sida. Vi gav dom tid och visade och berättade att vi är där när de behöver oss. Och annars också. :-)
Vi hittar på saker på helgerna, vi slappar tillsammans, ser på film, dansar, har fredagsmys, leker, bråkar, tjafsar och myser. Precis som vilken familj som helst. Det man som familjehem måste tånka på extra noga är att barnen ofta inte fått allt de behöver vad gäller bl.a. uppfostran. Så det måste få ta tid. Till exempel var vi väldigt noga med att berätta att ingen tvingar barnen att äta olika mat. De får välja själva av det vi serverar. Gillar de inte paprika så slipper de äta det. Det är en självklarhet för de flesta, men det tog låååång tid innan de riktigt förstod det. Om det är 100 % förstått än vet jag inte... :-) Men nära i alla fall.
Ni som familj måste ju inte bli ett familjehem på heltid. Det går ju att bli kontaktfamilj också. Då tar ni emot ett eller flera barn varannan helg eller tex var tredje helg. Det behövs sådana familjer också.
Fortsättning följer... :-)
Det häftiga är att få ge barn trygghet som verkligen behöver det och att få se utvecklingen som de gör.
Vi är ju som vilka föräldrar som helst den mesta tiden. Skillnaden är ju att vi har fått ett uppdrag av socialtjänsten där vi ska se till att barnen får det tryggt och lugnt i vårt hem och att de får ordentligt med kärlek. I början var det mycket oro och osäkerhet från barnens sida. Vi gav dom tid och visade och berättade att vi är där när de behöver oss. Och annars också. :-)
Vi hittar på saker på helgerna, vi slappar tillsammans, ser på film, dansar, har fredagsmys, leker, bråkar, tjafsar och myser. Precis som vilken familj som helst. Det man som familjehem måste tånka på extra noga är att barnen ofta inte fått allt de behöver vad gäller bl.a. uppfostran. Så det måste få ta tid. Till exempel var vi väldigt noga med att berätta att ingen tvingar barnen att äta olika mat. De får välja själva av det vi serverar. Gillar de inte paprika så slipper de äta det. Det är en självklarhet för de flesta, men det tog låååång tid innan de riktigt förstod det. Om det är 100 % förstått än vet jag inte... :-) Men nära i alla fall.
Ni som familj måste ju inte bli ett familjehem på heltid. Det går ju att bli kontaktfamilj också. Då tar ni emot ett eller flera barn varannan helg eller tex var tredje helg. Det behövs sådana familjer också.
Fortsättning följer... :-)
Underbart! 😀
SvaraRadera