I Sverige äter vi 2 miljarder ägg per år

Vi har skaffat 12 nya hönor!!! De saknar fjädrar, skriker mycket och får lätt panik. Vi har räddat de från att bli slaktade, vid 1,5 års ålder.

I Sverige äter vi nästan 2 miljarder ägg per år och under påsken fördubblar vi vår konsumtion av ägg. Många köper Ekologiska ägg för hönsens skull och många köper ägg från Frigående höns inomhus, mycket p.g.a att man kanske inte har råd att köpa de Ekologiska äggen, som faktiskt är dyrare.

Höns härstammar från området runt Indien och Kina och precis som alla andra fåglar är de från början gjorda för att lägga några stycken ägg per år för att kunna fortplanta sig.

Våra hönsraser vi har idag är framavlade för att lägga så många ägg som möjligt och de höns som finns på ett hönseri är framavlade för att producera minst ett ägg per dag, vilket är helt onaturligt.

Många vet nog inte hur det går till för att just du ska få ditt goda, härliga, ägg till frukost.

Kycklingarna kläcks och blir så fort det går sorterade efter kön. Vid cirka 16 veckors ålder transporteras hönorna till hönseriet där de är i cirka 60 veckor och värper ägg efter ägg efter ägg. Efter dessa 60 veckor skickas de på slakt och så börjar processen om igen.

Dessa höns kan bo på olika sätt. De kan bo i bur i 60 veckor, de kan bo i en stor hall inomhus med många tusen andra hönor utan chans att se dagsljus eller andas frisk, härlig luft och de kan bo så de får gå både ut och in.
Vissa tänker då att det bästa är ju så klart att de får gå både inne och ute. Och visst är det så, just i DET
ögonblicket.

                                                                 Obs! Lånad Bild!

MEN…. var har alla tuppar tagit vägen?
Jo, de gasas ihjäl när de är 1 dygn gamla. De kan ju inte producera några ägg. Och på varje kläckt hönskyckling finns där en kläckt tuppkyckling som p.g.a att vi måste äta ägg blir ihjälgasad.

För 10 dagar sedan åkte jag till en gård för att hämta 16 stycken hönor. De skulle, tillsammans med alla sina tusentals hönskompisar bli slaktade eftersom hönseriet skulle byta ut sina tusentals hönor. Men dessa 16 hönor fick leva vidare. Jag tog med mig hönsen hem till vår gård och nu bor de hos oss. De var otroligt skrikiga, rädda, panikslagna och flaxiga i cirka en vecka. Nu har de lugnat sig lite och är inte lika rädd för mig längre. De har även börjat bete sig som höns ska bete sig. De pickar i golvströet, grävet och sprätter och jollrar mer nu än skriker. Så fort de ser mig så börjar de jollra och kommer fram till dörren.
Deras fjädrar börjar så smått växa tillbaka                                        
och om inte alltför lång tid så kommer
de se mer pigga och krya ut.

Tyvärr spelar det ingen roll om du köper
ekologiska ägg på affären eller
"frigående inomhus"-ägg.
Det finns alltid en restprodukt - tuppkycklingarna.
Ett hönseri som ligger inte alltför långt från oss
har 40 000 höns. Det betyder 40 000 ihjälgasade
tuppkycklingar VARJE år, bara p.g.a av detta hönseriet.
Och hur många hönserier finns det i Sverige?

Mobbning och regn

Idag regnar det. Inte bara regnar, det spöregnar helt galet mycket idag. Det är bra, men en del av våra växter har böjt sig lite pga det hårda regnet. Men vår brunn blir påfylld och det är skönt. :)

Varken hundar, katten eller jag har varit speciellt sugen på att gå ut idag. Vi har mest varit inne, förutom de få gånger jag har tvingat ut hundarna att gå på toaletten i trädgården. Vi har suttit i skolsalen och jag har planerat lite inför hösten och vintern, vi har tittat på tv, ätit en massa och hundarna har fått leta efter godis för att ha något att göra idag.

Men så sitter jag nu och slötittar lite på Vardagspuls på Fyran där de pratar om mobbning och kom att tänka på hur min skoltid var. Den var till mesta del ingen höjdare. Jag har aldrig riktigt trivts i skolan eller i en väldigt stor grupp överlag. Att samla så många barn med en enda vuxen, ibland 2 vuxna, är för mig helt galet idiotiskt. 

Barn är inte färdigutvecklade, de vet inte hur de ska vara mot varandra eller hur man borde uppföra sig. Många barn vet inte hur man är snäll eller hur man behandlar andra med respekt och i skolan är det lätt att många barn blir felbehandlade av sina klasskamrater som lämnar spår och sitter i många år framöver. 

Att då ha EN vuxen eller möjligtvis två vuxna bland alla dessa barn är dömt att misslyckas. Alla barnen kommer inte kunna få en mysig dag i skolan. 

Jag gick ju i skolan, jag vet hur det var på min skola. Även om det var 10 år sedan som jag slutade skolan så är det inte så stor skillnad från då till idag. Det är många barn intryckt i ett stort rum, en eller i bästa fall 2 vuxna och långa dagar där barn ska sitta still, vilket de inte är gjorda för. Detta är likadant nu som då.

Jag kommer till exempel ihåg en gång, det måste varit i fyran ungefär. Jag hade precis varit på toaletten och gick in i klassrummet igen. Det var lite stökigt i klassrummet och vissa av de andra barnen gick runt eller satt och räknade i sina matteböcker. Så kom en av killarna i klassen fram till mig och sa "vilken ful tröja du har". Han hånlog och tittade på sin kompis och båda skrattade och gick därifrån. 

Min lärare stod och hjälpte ett annat barn och ingen sa någonting till mitt försvar. Jag kommer ihåg att jag kände mig väldigt kränkt, ihoptryckt som en tvättsvamp som någon kramar ur. Alla höll på med sitt och ingen såg hur jag sjönk ihop till en våt fläck på golvet. Jag fällde nog en liten tår, fast inombords. Ingen fick ju se att jag blev sårad.

Jag berättade detta för min mamma när jag kom hem och hon hittade på en teater där vi tränade på att jag skulle säga tillbaka. Så nästa gång han sa så till mig fick han tilbaka: "din tröja är inte så snygg den heller". Efter det sa han aldrig något sådant till mig igen.

En annan gång skulle jag och min bästa kompis åka till vår ridlektion. Vi hade pälsat på oss alla ridkläder och hade glömt något i skolan. Hennes mamma skjutsade oss först till skolan för att springa och hämta det vi glömt och sedan till ridskolan. Vi sprang så fort vi kunde upp till skolsalen och sedan ner igen. På vägen ner så fick några killar i klassen syn på oss. De skrek efter oss att vi var riktiga töntar och andra elaka ord. Jag sprang så fort jag kunde den gången.

Högstadiet för mig var nog ändå det värsta. Vi hade två tjejer i min klass som båda var så kallade "ledartyper". De var ömsom kompisar och ömsom ovänner. Vi umgicks väldigt många tillsammans i min klass och det blev alltid jobbigt så fort de två var osams. 

På grund av mina tidigare erfarenheter ville jag gärna hålla mig vän med alla så jag gled oftast undan när det vankades bråk. Men i mitten av åttan kunde jag inte hålla mig borta längre. 

Det blev ett rejält bråk mellan dessa tjejer och klassen delades upp i de som hejade på tjej 1 och de som hejade på tjej 2. 

Jag ville inte välja, men det ville de andra att jag skulle göra. De körde ett riktigt värvningsarbete för att få över mig till deras egen sida. Jag sa inte så mycket då.

En eftermiddag hade vi haft gymnastik och jag och tjej 2 var ensamma kvar i omklädningsrummet efter att alla hade gått. Jag gick före henne och när jag kommer ut ur huset så står det 10 arga tjejer där utanför och undrar när tjej 2 ska komma ut. "Vi ska nämligen slå henne".

"Jag ska kolla", sa jag och blev helt stel i kroppen. 

Jag sprang allt vad jag hade tillbaka till omklädningsrummet för att varna tjej 2. Hon blev så klart skärrad och jag drog med mig henne ut bakvägen och vi sprang upp till rektorn direkt. Jag ringde mina föräldrar och hon sina och de kom och hämtade oss. Sen dess har jag inte sett henne.

Efter det så gick jag inte till skolan på flera veckor. Jag sa till mina föräldrar att jag aldrig mer tänkte gå till skolan på grund av detta. Jag kände mig inte säker där. 

Kunde de hitta på att de skulle slå henne så kunde de ju slå mig. Det kändes inte bra. Mina föräldrar lät mig så klart vara hemma. 

Min pappa har jobbat ganska mycket under min uppväxt och det är mamma som varit hemma när vi kommit hem från skolan, men denna gången kunde inte pappa hålla sig borta. Han åkte till skolan och knackade på vår dörr och avbröt mitt i lektionen och höll ett långt föredrag om hur man är som kompis och så. (När detta sedan hade lugnat sig och jag gick tillbaka till skolan så fick jag höra om hur cool min pappa var.) :)

Efter någon dag så blev jag och pappa kallade till rektorn. Vi trodde att vi skulle åka dit för att prata om hur vi ska gå vidare för att jag skulle kunna gå tillbaka till skolan. Vi trodde att dom ville hjälpa oss.

Men tji fick vi! 

Vi satt utanför vid skolexpeditionen i cirka 5 minuter och vi var båda på gott humör. Plötsligt kommer rektorn och biträdande rektorn ut och den ena tar mig till ett rum och den andra tar pappa till ett annat rum. Vi hann knappt reagera. Vi blev båda överraskade. 

Den biträdande rektorn sätter mig i ett rum och börjar ifrågasätta varför jag har börjat tjafsa så mycket, varför jag skapar så mycket problem och att jag borde förstå vad detta gör med mina klasskamrater. 

Jag satt bara helt tyst medan hon stod där och skällde på mig i någon typ av panik. Efter ett tag blev jag utsläppt ur det där rummet och gick sakta och helt tyst bort till rummet där jag sett att pappa gått in. Jag satte mig utanför och stirrade på dörren. 

Efter en liten stund hör jag hur rektorn gapar och skriker på pappa. Jag kände hur det började koka i mig och jag blev arg för att hon behandlade min pappa på det där sättet. Han var ju där för att hjälpa mig. 

Jag gick fram till dörren och bankade och skrek "du får inte göra så mot min pappa! Det är faktiskt MIN pappa!!!" Det blev tyst därinne och jag hörde hur pappa skriker "det är ingen fara Anneli". 

Jag gick och satte mig och efter några minuter kommer pappa och rektorn ut. Jag gick snabbt fram till pappa och drog honom med mig så vi kunde gå. Vi gick ut genom skolan och åkte hem. 

Jag var hemma ett tag efter det med gick tillbaka till skolan sedan. Flera av de som bråkat mest slutade i vår klass inte lång tid efter detta. 

Efter mycket påtryckande av båda mina föräldrar såg skolan till att starta ett fredagsmöte varje lunchrast för mig och några andra som varit med i bråket. Det gjorde att jag kunde fortsätta i skolan. Men detta var inte skolans förtjänst, utan endast min mamma och pappas förtjänst. 

Jag gick nian i denna skola och även gymnasiet, men efter detta har jag lovat mig själv att ALDRIG mer gå i skolan. 

Dessa två rektorer måste ju vara två av de sämsta ever! Att arbeta på en skola borde innebära att man är intresserad av barn och ungdomars utveckling och lärande och viljan att skapa en bättre tillvaro för dem i skolan. Dessa två förstår jag inte hur de hamnat där. 

Jag hoppas att denna skola nu har en bättre ledning som är intresserad av barnens och ungdomarnas tillvaro och att deras mål är att skapa den bästa miljön för dem som bara är möjlig!

Anneli

Att skörda och äta upp grönsaker man själv har sått och tagit hand om är en riktig häftig känsla. Det är otroligt mysigt att gå ut i trädgårdslandet och hämta in olika grönsaker till lunch eller middag.
Förra året var ett riktigt bra år. Då lyckades jag med väldigt mycket.
Men i år går det inte riktigt lika bra. Det går inte dåligt, men det har inte blivit så som jag tänkte mig.

Däremot är det en grej som har gått riktigt bra i år som jag är riktigt glad över. Och det är att vi skaffat massa djur. Vi har skaffat en till hund, tre hönor och två kaniner. Alla dessa djur har vi på något sätt räddat eller adopterat.
Vår nya vovve bodde i ett hem där de inte var snälla. Dom slog och misshandlade honom, så med honom krävs det tid och tålamod. Men han blir lugnare och lugnare för varje dag som går.
Kaninerna har vi adopterat pga att barnen i familjen tröttnat och inte engagerade sig så mycket längre. Dom får nu bo i en stor inhägnad inne i vårt hus.
Och de tre söta hönorna kommer från ett ställe där de hade 750 hönor i ett utrymme på cirka 100 kvm. Jag önskar ju såklart att jag kunde ta med mig alla 750 hönorna men det går tyvärr inte. Förut har jag köpt ägg, men efter att ha sett hur dessa hönor hade det så kommer jag endast att äta våra egna ägg. Från hönor som får gå ute och picka och sprätta.

Förhoppningsvis kommer vi kunna ta emot fler djur som behöver få leva ett trevligare liv i framtiden. Vi kommer inte kunna rädda alla djur, men kan vi rädda några få så är vi på rätt väg.

Vill ni komma och se hur dessa djur har det nu så är ni välkomna till oss när vi har Öppet hus.
Nästa gång är på lördag och söndag 15e och 16e augusti kl 10-16.
Planerat är också den 29e och 30e augusti, även där kl 10-16.
Vi kommer ha öppet varannan helg i fortsättningen.

Följ oss gärna på Facebook och instagram där vi heter walnaesgamlaskola

Hoppas vi ses!
Kram

Öppet hus på Walnaes gamla skola

Idag har vi haft Öppet hus. Vilken fantastiskt härlig dag! Vi har haft så mycket härliga familjer på besök.
Ponnyridning, fika och titta på hönor och sköldpaddor har varit några aktiviteter. Loppis har vi också haft.
Det var vårt första Öppna hus och det är något som vi kommer fortsätta med. Imorgon öppnar vi igen kl 11-15 sedan kommer vi även ha öppet den 16e augusti och 29e och 30e augusti. Då är ni alla varmt välkomna till oss på Walnaes gamla skola.
Vi hoppas såklart att vi syns :-)

Här kommer lite bilder från dagen:

Men det där går väl inte....?

Gissa om det fortfarande är trögt i landet. Det är nästan så att jag känner mig lite smått trött på det tråkiga, regniga och kalla vädret. Det var ju några dagar som var varma och sköna, men så försvann dom igen... men jag kämpar på ändå. :-)

Jag har många idéer. En del dåliga, en del bra och en del riktigt kassa. Det är inte många människor som jag delar mina idéer med. Den roligaste att berätta om mina idéer för David, min sambo. För han har också en massa idéer,  av varierad kvalitet,  precis som jag. :-) Vi spinner ofta vidare på varandras idéer och bygger vidare.
Annars är det bara ett fåtal som jag berättar för. Anledningen är att jag oftast får väldigt negativ feedback på idéerna. Mååånga gånger har jag fått höra "men det där går nog inte", "så kan man ju inte göra" eller "det där går ju att försörja sig på". Varje gång blir jag lika ledsen (ja, jag påverkas) och ångrar att jag sagt något.
Häromdagen råkade jag berätta en idé för en kollega och fick höra de där otroligt opeppande orden. Men jag svarade "om man tänker så där så kan man inte leva på det". Och det är ju så j*kla sant!
För om man tänker att det inte går, då går det heller inte, för ditt huvud är då inställt på att nånting är omöjligt.
Jag måste sluta berätta för folk om mina idéer och hålla de för mig själv. För jag tror faktiskt att allt är möjligt!!!!

Kallt, blåsigt och trögt i landet...

Det har varit sååå kallt och riktigt blåsigt hos oss de senaste veckorna. Vi har haft någon dag här och där som varit lite varm och solig, i alla fall i några timmar. :-)
I helgen har vi varit en sväng till skärgården och haft det lite lugnt och skönt. Visserligen har jag skuttat runt och lekt massa med vovven i vattnet och klippt en del gräs. Men det fanns också tid att bara slappa och ligga och läsa en bok. Det gör man ju aldrig hemma. Inte nu, den här årstiden i alla fall. Nu är det mycket att göra. Idag har jag täckt potatisen med mer halm och hö och kollat till mina sådder. Solrosor, rädisor, sockerärtor, bondbönor och massa annat har faktiskt äntligen börjat titta upp. Jag längtar tills jag kan sätta ut zuchini och gurkorna i bäddarna! :-) Men det dröjer nog lite tid till tyvärr.
Nu är det dags att sova så jag orkar fixa ännu mer imorgon! :-)

Vårmarknad och första skörden

I helgen har vi haft vårmarknad i skolsalen. Vi sålde plantor som jag drivit upp, såjord, fröer, superfina nya trädgårdsböcker, vi hade loppis och ett litet café. Det var väldigt lyckat, speciellt vårt café var väldigt omtyckt. Vi serverade 5 av 6 bakverk som veganska och några stycken var glutenfria. Vi tycker det är viktigt att ALLA kan få njuta av en härlig fika. Vi tackar alla som kom och förgyllde vår dag. Detta kommer vi göra igen! :-)

Idag är det premiär! Jag har skördat för första gången utomhus idag. Det känns lite lyxigt och jag är lite extra lycklig idag. 2 kg rabarber och fyra sparrisar har jag tagit med mig in. De första sparrisarna nånsin härifrån. Dom ska jag äta till middag och till efterrätt blir det rabarberkräm. Lyx!!

Massa att stå i

Nu är odlingssäsongen igång och den är efterlängtad. Vi har den senaste veckan grävt och släpat jord, hämtad hästskit och halm, placerat ut pallkragar och hämtat bildäck.
Här ska nämligen byggas ett växthus av bland annat bildäck. Vi försöker ju bygga så billigt och återbrukande som möjligt. Tanken nu är att det ska bli en mur av bildäck, sand/lera och lerputs. Sanden och leran läggs i bildäcken så det blir stabilt och sedan putsas det utanpå. Sedan kommer själva glasen att utgå från muren.

I höstas plöjde och harvades vår lilla åker av vår snälla grannbonde så i år började vi att bygga utifrån en stor jordäng. Det är verkligen skönt att börja från noll verkligen.

Vi har rätt mycket att stå i nu. Den 9e maj ska vi ju ha en liten marknad inne i vår skolsal och sen i början av juni så är det dags att öppna upp vår Gårdsbod. Alla är varmt välkomna till vår lilla gård och våra evenemang! :-)
Hoppas ni får en härlig dag!

Varmbänken är riggad!

Nu är jag i full gång med odlingarna! Jag har odlat och grejat så mycket så jag inte ens haft tid att skriva om det. Men nu tar jag mig det.
Idag har jag och David varit iväg och hämtat massa hästskit för idag hade jag bestämt att jag skulle göra en varmbänk.
Jag gjorde en för några veckor sedan men jag la ner alldeles för lite energi på den så det blev liksom inget. Nu har jag isolerat och fyllt lådan med massa halm och hästskit och trampat runt och hällt massa hett vatten. Jag har bäddat in den där bänken ordentligt nu. Och för någon timme sedan var jag ute och kikade och det var 17 grader däri. Jag kunde liksom inte riktigt låta bli att kika lite. :-) Jag hoppas att det är ännu varmare imorgon. Annars får jag släpa lite mer hett vatten.
Håll tkmmarna för min varmbänk nu!
Sov gott

Nu är det vår!

Wohoo! Det börjar riktigt spritta i mig nu. Det är ju snart vår!!
Ja, eller nästan i alla fall…
Det är snart februari och jag har börjat så lite. Än så länge har jag sått smultron, citron, basilika, passionsfrukt, paprika och avokado. Avokadon går inte så bra tyvärr.
Jag har redan en avokadoplanta men har för några månader sedan lärt mig att för att få frukt så måste det finnas minst två plantor. Så bara att försöka få upp några till.

I morgon är det dags att så chili. Det är min första gång som jag sår det så det ska bli väldigt spännande. Min mamma är här och i morgon ska vi städa och fixa lite i mitt rum där jag ska ha alla plantorna tills de kan få flytta ut i vårvärmen.

Jag har nu ätit enligt min lite speciella diet i cirka 2,5 månader. Det går väldigt bra och är väldigt bra för min mage. Jag och magen mår superbra! Plus att jag har råkat gått ner 5 kilo till på köpet. Men det kommer jag gå upp igen när jag bygger lite muskler. Tänkte nämligen skaffa mig lite starkare armmuskler så jag orkar lyfta mer. Det kan behövas när jag ska bygga mitt nya trädgårdsland i vår och sommar. :)

Det finns ju en del människor som borde gå ner i vikt och även som vill gå ner i vikt. Men de vill inte ändra sitt sätt att leva och sitt sätt att äta. Vi äter ju mycket skräp. Mat på snabbmatskedjor, mycket fett, mycket socker och mycket kött och mjölkprodukter som sätter sig i tarmar och blodkärl och kleggar igen. Det låter ju inte så trevligt, och det är det inte heller.
Att tro och hoppas på att man ska gå ner i vikt genom att inte ändra någonting eller ytterst lite, är bara dumt önsketänkande. Jag tror man måste gå All-in!
Att sluta dricka läsk gör stor skillnad. Att sedan ta bort allt socker i en månad och bara äta sådant utan socker gör en stor skillnad. Och att sedan ta bort vetemjöl kommer göra en enorm skillnad tror jag. På mig gjorde det det i alla fall.
Men många dricker nog mycket läsk och det är ju förödande för kroppen.

Om du skulle sluta med socker i en månad så händer något häftigt. Det som hände mig vara att jag efter några veckor började känna smakerna mycket bättre. Till exempel har jag alltid tyckt att jordgubbar är så sura. Nu när jag vant mig av med socker så tycker jag jordgubbar är söta. Att göra sylt på jordgubbar, lite mango, blåbär, hallon och banan är supergott och bananen gör det lite sötare. Men sött utan något tillsatt socker. Det är verkligen häftigt tycker jag!

Testa att ta bort något, bara läsk gör skillnad. Drick vatten eller byt ut läsken mot bubbelvatten. Det är en mycket bra början. Det är också roligt att börja experimentera lite med maträtter. Du kanske hittar på en ny favoriträtt!! :)